Fartygen fastnar i tjockisen i Bottenviken. Några arkivbilder när isbrytaren Atle assisterade handelsfartyg i Bottenviken. Då som nu är isbrytarna statsägda men då – till skillnad från nu – bemannades isbrytarna av svenska flottan. Lägg märke till de två kanonerna

Eldrören ligger insmorda  inombords. Numera har isbrytarna civil besättning och luftvärnskanonerna är borttagna.

Atle har dieselelektrisk framdrivning vilket betyder att de fem bamsiga dieselmotorerna (kolla bilden av en ventil och ventilfjäder nedan) driver generatorer som i sin tur driver propellrarna. Detta ger maximal effekt omedelbart, snabbare ”acks” än så kan du inte få.

Fackfolk säger förstås verkningsgrad. Dieselmotorerna ger 22 000 hästkrafter mätt på axlarna. Atle har fyra propellrar som drivs av varsin elmotor.

Atle är högt som ett trevåningshus och 104 meter långt. Bredden är 24 meter. Marschfart 18 knop.

Generatorernas kapacitet tillräcklig för att försörja t ex hela Västerås stad med el. Navigationsutrustning och övrigt på bryggan är rena julafton för teknik- och prylälskare.

Farten är 16 knop. Atles höjd över isytan som ett trevåningshus. Isen är 1,5 meter tjock.

Så var det ventilen. Något större än den i Zündapp-motorn på min flakmoppe…

Matzy får hjälp av isbrytaren Atle.

Tre muntra officerare. Fartygschefen i mitten.

Atle i 16 knop. Isen stänker i stäven. Tjockleken på isen drygt en och en halv meter. Farten här 16 knop. Atles höjd över isytan som ett trevåningshus. Bilden togs sittande i en helikopter som lyfte när isen skakade och gungade under den.

Text och samtliga foton: Lars-Kristian Bergh