Rättssystemets behandling av företagaren och vargmotståndaren Karl Hedin påminner om det gamla DDR. Nu måste allmänhetens förtroende för rättsväsendet återskapas.

Äntligen går jakten på den kände företagsledaren Karl Hedin mot sitt slut. Misstankarna om att ha varit inblandad i illegal jakt har förföljt honom under drygt två år. Åklagaren har sju gånger skjutit på beslutet att föra målet till domstol eller lägga ner det.

Förra veckan kom till slut domen. En enig tingsrätt friade Hedin och övriga misstänkta på alla punkter.

Men ”ingen rök utan eld”. Det är sant, det finns ingen rök om det inte brinner. Men var brinner det? Det är det svenska rättsväsendet som både ryker och brinner, och Karl Hedins engagemang i vargfrågan har varit ved på brasan.

Oseriösa vittnen

Poliser och åklagare har agerat som pyromaner. När Hedin greps 2018 gjordes en jämförelse med DDR. Jag anser att den jämförelsen sedan dess blivit än mer skrämmande.

Hela rättsutredningen uppskattas ha kostat skattebetalarna minst 20 miljoner kronor. Totalt blir kostnaden väsentligt högre efter de åtalades krav på ersättning.

Om kostnaden bedöms i relation till bristen på bevis som lett fram till tingsrättens friande dom är detta en av de mest kostsamma och ineffektiva rättegångar som hållits. Den är ett konkret bevis på hur subjektiva känslor har fått styra över skattebetalarnas pengar och påverka hela processen från häktning till domslut.

Inga bevis

Inga nya konkreta bevis om illegal jakt hade framkommit, snarare det motsatta. Åklagarens huvudvittne hade helt tagit tillbaka tidigare påståenden. Den av åklagaren subjektiva tolkningen av telefonsamtalet mellan Hedin och hans syster fanns dock fortfarande med i bevisföringen.

Telefonavlyssning får bara göras om åtalet kan leda till minst två års fängelse. Åklagaren yrkade på att Hedin skulle döms till sex månader bakom lås och bom.

I avsaknad av konkreta bevis valde åklagaren att fokusera på Hedins åsikter i vargfrågan. Han har varit mycket aktiv inom rovdjurspolitiken, skrivit böcker, föreläst och informerat riksdagen.

Åsiktsfrihet

Karl Hedins åsikter har baserats på att en levande landsbygd inte kan ha vargar runt knuten, även om vargar i begränsad omfattning ska få finnas i vårt land. Att vara en av de starkaste opinionsbildarna mot den förda rovdjurspolitiken var tydligen något som åklagaren ansåg förstärkte åtalet.

Åklagarsidans subjektiva inställning till landsbygd och jägare blev påtaglig när försvararen frågade varför man använt nationella insatsstyrkan för att fängsla de åtalade. Polisen som ansvarade för gripandet svarade att de gripna var ju jägare. Hundratusentals av oss som bor på landsbygden och jagar jämförs alltså med mycket farliga brottslingar.

Här måste vi nu sätta ner foten och återskapa förtroendet för rättsväsendet, annars sprider sig elden och vårt samhälle skadas. Ring efter brandkåren, anmäl till EU-domstolen! Att häkta någon i en månad och fortsättningsvis låta anklagelsen på subjektiva grunder råda i drygt två år är oacceptabelt.

En åklagare ska i möjligaste mån agera opartiskt. Tjänstemän måste kunna åläggas ansvar för sitt handlande.

Våra resurser för att bevara ett rättssäkert samhälle behövs mer än någonsin. Låt oss ta oss an verklig brottslighet i stället för påhittad och anklaga på sannolika skäl i stället för på sagolika skäl. Liberala mänskliga rättigheter och värderingar får inte manövreras bort av känslomässiga naturintressen.

Text: Magnus Bohman