Militärens spionfirma, som heter MUST, Militära Underrättelse och SäkerhetsTjänsten, hanterar miljoner i kontanter. Spioner som jobbar åt MUST vill ha kontant betalt. Och så måste det vara, det inser alla som vet vad MUST sysslar med förutom signalspaning av olika slag.
Det finns två huvudgrenar i MUST, dels bedriva säkerhetsarbete internt och utåt och dels samla in och analysera information. Den största volymen information samlas in via avlyssning och läsning av öppna källor, websidor och tidskrifter och tidningar från världens alla hörn. Men den känsligaste informationen skaffas fram av spioner och landsförrädare.
Avdelningen som hanterar mänskliga spioner är något av det hemligaste som finns i Sverige. Avdelningen heter Kontoret för särskild inhämtning, KSI.
KSI har ett hemligt antal svenskar anställda för att spionera utomlands. Lika hemliga är deras frilansare, alltså personer som säljer hemligt åtkomna hemligheter till KSI. Tänk dig en rysk officer som får en bankinsättning med MUST som avsändare – orealistiskt naturligtvis. Det är cash i hemlighet i överenskommen valuta som gäller.
Utländska konton
Vanligt är utländska konton dit MUST sätter in pengarna kontant. Konton som extraknäckande utländska tjänstemän och officerare disponerar. Både den verklige chefen för KSI och MUST är hemliga, så när du läser i tidningen att den eller den blivit chef för MUST så är det inte den riktige chefen, utan en formell chef utåt som får agera talesman. Chefen för KSI framträder aldrig.
Bulvanföretag
Både MUST och Säkerhetspolisen, SÄPO, har bulvanföretag. Skillnaden mellan dessa och det som FOI skapade för Saudi-affären är att MUST och SÄPO inte beter sig så enbarmligt amatörmässigt åt som FOI gjorde. Bulvanföretagen behövs för den löpande tjänsten, inte bara för att kunna registrera motorcyklar och bilar på bolagen.
Personalen på de känsligaste befattningarna har fingerade personuppgifter, alltså påhittade personnummer som fungerar och dessa personnummer med påhittade namn finns på körkort, pass och andra handlingar. Från bulvanföretagen kan personalen resa som vilka ingenjörer och försäljare som helst.
Revirstrider
Sedan ”urminnes tider” har det rått spänningar och konflikter mellan militärernas spionagepersonal och säkerhetspolisen. SÄPO anser föga förvånande att Sverige är deras område och i Sverige är det SÄPO som ska sköta övervakning och spaning. Något som militärerna med läpparna instämmer i men inte alltid i praktiken. Kulmen på konflikten mellan SÄPO och Försvaret nåddes med Informationsbyrån, IB, som var en föregångare till den hemliga spionagedelen inom MUST.
IB avslöjades med buller o bång av dåvarande DN-journalisten Peter Bratt år 1973. SÄPO togs på sängen och blev urförbannade, men vad hjälpte det? IB var ju Palmes förlängda arm som snokade på Palmes politiska motståndare och rapporterade villigt via Palmes kompis Birger Elmér, chef för IB.
Källor avslöjas
Ekots källor som gett dem uppgifterna om Saudi är troligen redan avslöjade. Försvarets radioanstalt, FRA, har koll på allt i etern och de flesta samtal från fasta telefoner går inte hela vägen i kopparledningar som förut. Och kontantkortstelefoner är inte särskilt säkra. Deras positioner kartläggs omedelbart och spanare från SÄPO eller MUST kan skugga alla misstänkta.
Datorer jobbar blixtsnabbt med röstidentifiering, så om ett samtal spelats in och källans namn inte nämns så kan identiteten ändå snabbt avslöjas. I något annat oskyldigt samtal som källan har med t ex familjen som spelats in så jämförs rösterna, snabbt och helt automatiskt, och en matchning, träff, kanske uppstår.
Men SÄPO skyndar inte ut med uppgifterna. SÄPO som alla andra säkerhetstjänster kan vänta och vänta. I åratal, och samla uppgifter på hög om källornas förehavanden. Att veta utan att du vet att SÄPO vet är klassiskt.
Text: Lars-Kristian Bergh
och flugit 37:an i 60 minuter. Dessutom fikat och ätit Sveriges godaste sockerkaka.
Sveriges intressen tillgodoses på stor bredd. Ambassadpersonal lyssnar förstås och skapar kontakter som kan leda till många intressanta informationer som UD behandlar och skickar vidare. Försvaret har egen personal i form av attachéer på de större ambassaderna. De är i princip spioner men offentliga sådana. Alla vet deras uppgift. Även SÄPO har bulvanbefattningar till och från på vissa ambassader.
Alla länder har spioner och Sverige var tidigt ute. Axel Oxenstierna byggde ut vårt första spionnät utomlands för att snabbt kunna fånga upp information av politiskt intresse. Säpo är en ganska ny organisation med start efter andra världskriget. Snart frigörs SÄPO helt från kopplingen till rikspolisstyrelsen och blir en helt självständig myndighet.
Säkerhetspolisen finns över hela landet och arbetar brett. Man köper information och betalar förstås kontant i likhet med MUST. SÄPO är framför allt öron som finns över allt där känslig information finns plus på alla strategiskt viktiga företag. Medarbetare på företag som Sveriges Television och Sveriges radio är i hemlighet informatörer till SÄPO.
SÄPO har eget folk som medlemmar i olika klubbar som frimureriet, officersföreningar, utländska vänföreningar med mera med mera.
Det finns mycket mycket mera att berätta för svenska folket om våra säkerhets- och underrättelseorganisationer. Men det är någon annans uppgift.
Vilken röra! Vem är det som bestämmer? Hur många påvar ska vi ha i vårt lilla land? Men å andra sidan har vi 22 polisdistrikt som inte samarbetar – utan kör med prestigeflaggan i högsta hugg istället. För att inte tala om socialkontoren i olika kommunen som inte samarbetar. Noll koll! Ändå finns det datasystem idag som skulle kunna göra jobbet hur lätt som helst.
Jaha där ser man. Hur får man jobb där? Verkar lukrativt. Kan man få en mille i förskott för att resa runt i världen o muta folk att fårråda sitt land lite mot cash betalning? En slant till Igor och så en bunt i min ficka också hahaaaa…